---

Som synes blir det en hel del ensilageplast under en vintersäsong. Och ändå fick inte riktigt allt rum, lite fick lämnas kvar. Nu återstår att köra plasten till sopmottagningen i Älghult dit de som återvinner jordbrukets plast kommer en gång om året, två dagar i maj, under det hektiskaste vårbruket. Då måste alla bönder i trakten lasta sin plast och bege sig till Älghult. Och alla har lika litet tid att ägna sig åt återvinning under vårbruket.

Man blir inte populär om all plast blåser av under färden. Därför måste den täckas ordentligt, vilket är just vad Lennart ägnar sig åt på bilden till vänster.

På bilden till höger är han framme i Älghult och måste då täcka av för att mottagaren ska kunna lasta av.

Vad händer med all plast som numera omger vinterfodret? Jo, det läggs i en container tills det blir dags att lämna det för återvinning. Här har grannen från Singelstorp kommit med en skogsvagn med kran med vilken han tömmer containern och fyller gårdens dumper.

Väl framme i Älghult får man backa fram till mottagaren, som sitter på en pinne och sköter en kran. Honom bör man inte försöka säga något till eller framkasta något skämtsamt, för maken till tjurskalle får man leta efter, en norrländsk surdeg skulle framstå som rena sockerkakan i jämförelse med mannen på pinnen. Å andra sidan kanske det inte år så roligt att turnera runt i Sverige sittandes på en pinne, så hans vresighet kanske är förståelig. I alla fall kunde han sköta gripklon och tömma dumpersen på plast för vidare transport till Skåne där plasten enligt uppgift lär återanvändas på något sätt.