Förstaskörden på Ålatorp tas alltid som ensilage. Man skördar runt midsommar och det blir oftast bra skörd. Till höger ses traktorn med påkopplad slåtterkross köra över gårdens största åker.

Så var det klart! Alla balarna är plastade och färdiga. Den sista balen läggs med hjälp av den oumbärliga balklämman på plats utanför gaveln till lösdriftslgården. Kossorna har nu ett rejält matförråd till den kommande vintern. Sedan börjar det hela om på nytt nästa år, och nästa och nästa i det eviga kretsloppet som en bonde alltid är mitt i under sitt arbete med att se till att människorna får mat i sin tur.

Själva slåttern sker alltid med den lilla fyrcylindriga Fendttraktorn. Den har en lyft moterad och denna behövs inte när man slår gräset, den är då upphissad för att ge bättre sikt. Det är noga med att man kör med traktorns hjul på varje sida om den tidigare lagda grässträngen. Raka fina strängar gör att det är lättare att sedan köra balmaskinen.

Till höger ser man hur slåtterkrossen dras efter traktorn och hur den är placerad i sidled för att man inte ska behöva köra i det gräs som ska slås. På så sätt undviker man att få hjulspår i grödan som slås. Man kan innefrån traktorn justera slåtterkrossens placering i sidled. Ska man exempelvis transportera den på landsväg kan den vara placerad rakt bakom traktorn som vilken vagn som helst.

Här ser man, ovan och till höger, hur det ser ut när man kör med slåtterkrossen. Men varför inte göra hö i stället för ensilage? Jo, att skörda gräset till ensilage är inte så väderberoende som hö. Ska man ta gräset till hö måste det vara perfekt väder med sol och värme i åtminstone flea dagar, och det vet väl alla hur vädret är i Sverige under den övriga befolkningens semestrar. Det är helt enkelt säkrare att göra ensilage, man behöver inte riskera att skörden ruttnar ute på fälten under ständiga regnskurar. Ensilage gör att bonden inte behöver bita på naglarna av nervositet.

Lennart i full aktion över åkern som heter "Sjövik höger". Sjövik är torpet i bakgrunden. Man ser tydligt hur det avslagna gräset läggs ut från slåtterkrossen i form av en sträng.

Varför heter gräs-klipparen "slåtterkross"? Jo, det är för att när gräset är avslaget så matas det ut mellan rullar som krossar ...

... stråna vlket gör att saften i gräset torkar fortare.

Till höger är nästan hela åkern klar. Det syns att allting inte kan bli perfekt när man slår, det har blivit en liten snutt gräs kvar vilket gör att alla stärngarna inte kan gå från kant till kant. En sån här liten snutt kallas för "spikgädda" och de uppkommer om man inte håller spikraka linjer när man kör över åkern. Det är en svår konst att helt undvika att få spikgäddor när man är ute och slår.

Helst ska man se till att bala det avslagna gräset inom en eller två timmar från det är nedslaget. Det gäller att alla maskiner fungerar som det ska när man börjar! Här ser vi den stora sexcylindrga Fendten som just börjat köra med den s.k. "pressen" med vilken man packar gräset i stora balar. Man kör över strängarna och gräset pressas in i balpressen och när balen är klar lindas ett nät runt den varvid traktorföraren kan öppna balpressens baklucka och släppa ut balen på åkern där den senare hämtas hem till gården för att plastas. Här har en bal just blivit utsäppt.

Att få hem balarna från åkern är ett sjå. Det får ju inte dröja för länge så ofta kommer grannara och hjälper till. Vilket kan behövas. Till höger ser vi hur man med hjälp av en balklämma och ett "spjut" kan ha en bal i varje ände av traktorn när man kör hem. Lättare är att lasta en vagn med många balar som Lennarts granne Roland i Bohult har gjort nedan. Så kan man också ta sig en snackpaus som de bägge bänderna gör nedan!

När balarna väl är hemma ska de plastas. Ovan tar Lena emot en bal som Lennart lägger på plastaren med hjälp av lyftaren och balklämman. Till vänster greppar han en färdig bal medan en annan färdig bal väntar på att få tippas av plastmaskinen.